Om boken: år / Den sista boken i serien. Den urgamla gudens smutsgråa gestalt täcktes av ett mörkt dis av ett skyddande fält, jorden brann ut runt hundra meter, utan att orsaka någon skada på de förändrade som rörde sig i närheten. Nivå etttusenfyrtiåtta och niohundraåttio miljarder av dess HP var faktiskt en dödsdom för den här världen. Det råder ingen tvekan om att denna varelse är på väg mot Rhen. Skogen omger Ulrichs slott endast från norr och öster, titanen kommer att märkas i förväg, men vad kommer detta att ge? Tvåhundra garnisonsmän mot sjuttio tusen mörkare och denna tiometersjävel? Ja, han är högre än slottsmurarna! Och hur som helst, varför i helvete hänger jag här?! Och hur är det med Max? Sata bestämde sig tydligen för att ge upp sig själv och försökte berätta något som inte borde sägas. Tyvärr fungerar inte sådana trick med systemet. Och vad?! Vad kan jag göra för honom?! Sata befriade mig från eden, men jag befriade mig inte från den! Och Max... Jag hoppas att han överlever det här kriget... Jag kan inte lämna! Jag måste definitivt dra ut Thaletas ur hyllan så att han kan döda denna smutsiga varelse!